Lyssnar på debatten mellan Lars Ohly och Jimmie Åkesson. Och det slår mig hur oerhört osolidarisk Åkesson är, rent grundläggande. Skiter väl i de där fattiga jävlarna. Varför ska vi hjälpa dem?
Jag kan inte ens sätta mig in i hur det är att vara sådan.
Att se om sitt och det sina är ju naturligt. Men om man nu har det ganska bra. Man har det tryggt och man har råd med bil och värme och man kan lägga sin energi och tankemöda på sådant som utställningskatter och ny soffa med divan och vinterdäck till Volvon.
Att inte ens då vilja dela med sig till de som har det betydligt sämre, som är rädda och medellösa och har väldigt lite hopp kvar. Har lagt alla ägg i en korg och man själv är den som håller i korgen. Att vara så jäkla...snål. Är inte det det mest osvenska, osympatiska, omänskliga kanske, beteendet man kan tänka sig? Hur tänker man då?
Jag tycker det fattas lite grundläggande Svensk ungdomskultur här.
Kan Åkesson till exempel ha läst Bamse när han var liten? Knappast, va? Har han läst om när Emil bjuder hela fattigstugan in till sig på julafton och när fattighjonen äter upp all julmaten som mamma och Lina har lagat och lagat, och alla ändå tycker att det är bra gjort av honom? Karl-Bertil Jonsson för sjutton? Nils Karlsson Pyssling? HALLÅ, BRÖDERNA LEJONHJÄRTA!? (Som ju faktiskt lätt hade kunna sitta kvar i körsbärsdalen och klia sig och skita fullständigt i vad som hände med dalen brevid.)
Att ta från de rika och ge till de fattiga. Det finns saker man måste göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.
Jag känner lite på mig att Åkesson endast är uppväxt på skräckfejkdokumentärer på kanal 5? Typ "When good Pets go bad!"
