söndag 17 oktober 2010

Söndagsbubbla

Jag har nånslags mässling i svalget så jag kan inte äta. Inte svälja. Igår grät jag till exempel av smärta när jag försökte äta en tallrik yogurt med müsli. Jag grät inte av smärta när jag födde min unge, ska tilläggas.

Det är kallt, fuktigt och regnar smånubb. Sån kyla som klistrar sig fast vid huden. Sånt regn som tar sig in i skorna och innanför kragen.

De sakerna ihop gör att jag nu suttit inne tre dagar i rad och läst internet och böcker och bakat små konstiga skorpor (som jag inte kan äta). Jag hamnar i en konstig bubbla och om någon skulle ringa skulle jag inte ens kunna uttrycka mig ordenligt. Man blir så konstig av söndagar.

Nu sitter jag och våndas över att den där Acnejackan för kids kommer att bli skitdyr och om jag köper den är jag en idiot och om jag inte köper den kommer jag att sura över det jättelänge. Herregud, jag behöver ryckas ut ur det här tillståndet.

fredag 15 oktober 2010

A mouth that speaks what my heart is full of

Jo, alla lantisar som bor i stan kanske känner så här, men vad fan. Jag med.
Hello Safesride's låt "Arjeplog". Gud.

The obstacles we build for ourselves, my love
Creating decisions to make, my love
When, really, it could be this easy
You and me, and house, and food

Your roots are stuck in the dirt of this land

My questions all answered in the firmness of your hand
I buried some hatred in the snow on the porch
And when it comes undone, I will understand

And the wind in the trees are all "sch-uuung, sch-uuung"

And the trains that pass by are all "sch-du-dung, sch-du-dung"
And you and me are like "let's go out for a walk"

And our feet in the snow are like "tsch-ooo, tsch-ooo"

And the choir in my chest is like "oooo-oooo"
And the Stockholm insecurity is like I don't exist

Night dawns on us now, my love

We finally found a way to lie, my love
Without an arm getting numb

In the middle of us, my love

Don't you get scared of the people now

Who look you in the eye and smile at you now
Yes, they condemn you, but they won't tell
And that's just how it goes, my love

And the wind in the trees are all "sch-ooo, sch-ooo"

And the trains that pass by are all "sch-du-dung, sch-du-dung"
And you and me are like "let's go out for a walk"

And the tears in our eyes when we ski fast in the forrest

But the choir in my chest is always stuck on the chorus
And I know it's in me to get away from this

Though I like this the best, I always liked this the best


The obstacles we build for ourselves, my love

The time we spend making decisions, my love
There's a longing in me for things that yet haven't occured

So I'll return to you, city, again and again

tisdag 12 oktober 2010

Egentid

(Ursnygga och helt underbara) Mia Skäringer skriver om egentid. Gud vilket töntigt ord. Men ni vet. Tiden man fördriver utan bebis, utan man. Eller med man, utan bebis. Att få vara den där man brukade vara igen.

Det svåraste är nästan, förutom att ta den där sabla tiden (man måste ibland tvinga sig, som när man ska börja jogga), att lyckas med att inte bara prata om bebisen med sin man. Att prata om annat.

Att vara komma ihåg att kära i varandra och se på varandra istället för att alltid sitta brevid varann i soffan och förälskat betrakta bebisen som leker på golvet.

Att komma ihåg att mammorna måste få unna sig och gotta sig, för att citera Tabita. Och papporna med.

måndag 11 oktober 2010

Skinnpaj

Jag har liksom halvt letat efter den här barnjackan i flera år. Alltså lite så där undermedvetet,  jag har slängt ett öga på miniavdelningen på Acnes Barkarbyoutlet (as if) och kollat Tradera nån gång ibland och så vidare. Såklart är den inte till salu någonstans någonsin eftersom den är en samlargrej som tog slut direkt när den kom och kostar en massa pengar.

Jaha, men nu har jag hittat den till salu. Av en händelse, precis sådär som jag undermedvetet hoppats på sedan 2008.
Nu undrar jag: Hur mycket är det värt att få ha en liten helt onödig men stentuff skinnpaj på den lilla snorgärsen? Kan man rättfärdiga köpet med argumenten vindtät / samlarobjekt / fin att ha på väggen?

Slott

Nu läser jag "Jorden de ärvde" av Björn af Kleen. Han hade jag kunnat känna lite om jag spelat mina kort rätt, vilket jag nu inte gjorde och det är ju synd eftersom han verkar både trevlig och välklädd.

Förutom att jag inte orkar ta in alla fakta man överöses med i boken om adel och släkter och hektar och gamla fejder, utan bara blir impad över hur väl underbyggd den verkar vara, så är det intressant läsning. Precis som minkodling kan diskriminering alltså rättfärdigas om man bara märker den med "kulturarv", ett bra knep att känna till i andra sammanhang.

Mest chockad är jag dock över hur många slott det finns i Sverige! (Har googlat en hel del under läsningen och funnit ut detta, de radas alltså inte upp i själva boken.) Hade ingen aning, troligen eftersom jag kommer från den landsändan som saknar dem helt och hållet. Men det verkar finnas hundratals.

En gång i Lund hängde jag lite med en dotter till ägaren av en av våra största industrier. Hon hade gått på Sigtuna internatskola och hennes vänner hade rosa ulliga jumperset och pratade varmt om när husfar ordnade våffelkvällar på internatet.
Jag frågade henne en gång lite nyfiket om hon kände några folk som faktiskt bodde på slott, eftersom jag tyckte det lät så gammaldags. Jag antog väl på den tiden att det fanns högst en handfull slott i landet och att de alla numera var nån slags museum, ungefär som Skokloster. Jag trodde att ingen bodde på slotten längre men tyckte det skulle vara intressant att veta hur det låg till.

Jag minns att hon flackade lite med blicken och sade något ganska otydligt, och att min pojkvän skämdes och att jag fattade att det var dumt frågat av mig. Nu fattar jag också varför. Hundratals slott, borgar till och med, gods och herrgårdar lusar ner hela södra sverige. Och visst bor folk på dem. Varenda adelssläkt verkar ha ett par slott.

Det är som om hon skulle ha frågat mig om, ja, kanske om jag kände några riktiga lappar och om de i så fall hade renarna med sig överallt.

torsdag 7 oktober 2010

Babyschwimmen

Idag har jag förresten varit på tyskt babysim. Då går man runt i ring i en liten bassäng och doppar bebisarna upp och ner och sjunger olika små visor. Sen torkar man bebisarna och lyssnar ofrivilligt på när andra mammor diskuterar sitt blasensprung. Sen går man hem, först genom lobbyn som är igenkloggad av tyska pensionärer i rullstol som är där för nånslags rehabövningar. Det luktar sjukhusmat och rengöringsmedel och kloret kliar på kroppen när man går vidare hem genom gula löv, och bebin somnar i vagnen efter två minuter.

Åkesson läste aldrig Bamse

Lyssnar på debatten mellan Lars Ohly och Jimmie Åkesson.  Och det slår mig hur oerhört osolidarisk Åkesson är, rent grundläggande. Skiter väl i de där fattiga jävlarna. Varför ska vi hjälpa dem? 

Jag kan inte ens sätta mig in i hur det är att vara sådan. 

Att se om sitt och det sina är ju naturligt. Men om man nu har det ganska bra. Man har det tryggt och man har råd med bil och värme och man kan lägga sin energi och tankemöda på sådant som utställningskatter och ny soffa med divan och vinterdäck till Volvon.

Att inte ens då vilja dela med sig till de som har det betydligt sämre, som är rädda och medellösa och har väldigt lite hopp kvar. Har lagt alla ägg i en korg och man själv är den som håller i korgen. Att vara så jäkla...snål. Är inte det det mest osvenska, osympatiska, omänskliga kanske,  beteendet man kan tänka sig? Hur tänker man då?


Jag tycker det fattas lite grundläggande Svensk ungdomskultur här. 
Kan Åkesson till exempel ha läst Bamse när han var liten? Knappast, va? Har han läst om när Emil bjuder hela fattigstugan in till sig på julafton och när fattighjonen äter upp all julmaten som mamma och Lina har lagat och lagat, och alla ändå tycker att det är bra gjort av honom? Karl-Bertil Jonsson för sjutton? Nils Karlsson Pyssling? HALLÅ, BRÖDERNA LEJONHJÄRTA!? (Som ju faktiskt lätt hade kunna sitta kvar i körsbärsdalen och klia sig och skita fullständigt i vad som hände med dalen brevid.)
Att ta från de rika och ge till de fattiga. Det finns saker man måste göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.
Jag känner lite på mig att Åkesson endast är uppväxt på skräckfejkdokumentärer på kanal 5?  Typ "When good Pets go bad!"